Mystik, djup och tänkvärdhet

Mystik, djup och tänkvärdhet är egenskaper som jag värderar väldigt högt när det kommer till musik. Att lyssna på musik som verkligen är genomtänkt men som man inte ändå vet vart den för dig är för mig musik som får mig att leva eftersom jag nästan alltid hittar nya färgningar av egenskaperna som förgyller musiken. Jag älskar texter som betyder något för den som har skrivit den. För det märks väldigt tydligt när budskapet inte är taget ur luften. Jag kan absolut även lyssna på musik som bara har budskapet att förmedla sin form genom sin snygga utsida. Men jag älskar ännu mer när det även finns ett budskap på insidan av sången. Då kan jag verkligen förlita mig på att den som har skrivit låten inte bara har gjort det för att tjäna pengar utan även för att förmedla ett budskap, ett budskap som låtskrivaren och textförfattaren har haft inuti sig själv. Det blir mer genuint på något sätt och för mig så blir jag inte lika trött på låten som jag blir om jag inte upplever att musiken har en själ. Jag måste ha dessa skiftningar i mitt liv. Jag måste få dem från någon annan som också är en känslomänniska precis som jag är och som även kan förmedla det till andra (mig). Jag får jättemycket inspiration av andra tänkande människor som verkligen kan sätta ord på känslor tillsammans med mystisk, djup och tänkvärd musik. Marillion är ett sådant band som kan ge mig precis detta. Denna sången är en av mina favoriter.

The Sky Above The Rain

She loves him

But she doesn't want him

She used to burn for him

But now that's changed

She knows he knows

And she says it isn't so

What else can she say?

But when he reaches out

She turns away.

When he talks about it

She says he's cruel

So he apologises

Counts his blessings

What else can he do?

She used to gaze at him reach out with her toes to touch him

She still loves him

But she doesn't want him

And in her eyes, he's so much less

Than the light heart she met

The laughing boy she used to know

He feels ugly now, and the ugliness, creeps around inside him

Until he really is.

The animal paws at him, gnaws at him

The silver-back wins over him

And in his pain, and bitter shame, he resents her.

The one who loves him

They said they'd never lie

They'd learned their lessons from the last times

They said that they could talk

They could always talk

Deceit stirs in them now for reasons good as well as bad

But he wants so much

Not to live another lie

To be free and high again

Trying to see the blue sky above the rain

Trying to see the blue sky above the rain

Remembering the blue sky above the pouring rain

He's trying to see the blue sky above the rain

He's flown there and he's seen it, been up there lighter than air, floating in the miracle

But he can't fly until she wants him

He can't burn until she sparks him

He's dressed in lead from toe to head

Trying to see the blue sky above the rain

Remembering the blue sky above the rain

Maybe they'll talk

Soul to soul head to head heart to heart eye to eye

Rise up to that blue space above the clouds

Where troubles die

And tears dry

Heading West and climbing

In that place the sun never stops shining

The rain's below us.