Förändring, medvetenhet och ansvar

Det första steget i en förändring är alltid medvetenhet. Att vara medveten om att jag behöver göra en förändring handlar inte bara om kunskap utan även om känslomässig insikt. Att välja att jag ska göra en förändring kan jag bara göra om jag har val att välja mellan. Att vara medveten om till exempel mina känslor och varför jag känner som jag gör i en viss situation leder till att jag kanske blir mer övertygad om att jag skulle må bra av att göra en förändring. Det kan handla om att jag inte trivs på jobbet eller att jag känner att jag inte utvecklas på jobbet mer.  Det kan handla om att jag känner att jag måste göra någonting åt mitt sätt att dricka alkohol eftersom det hela tiden sätter mig i situationer som gör att jag får negativa konsekvenser av det. Blir jag bara medveten om att jag behöver göra en förändring så har jag kommit långt. Det tråkiga i den här situationen är att för det mesta så har även mitt handlande/tänkande, som jag förhoppningsvis har blivit medveten om är negativt för mig även det gått för långt, vilket förmodligen betyder att mina negativa konsekvenser har blivit ohanterliga.

Ångest kan komma som ett brev på posten när jag behöver välja bort något som jag kanske har trott varit bra för mig eller som jag har litat på kan hjälpa mig men nu upptäckt att det jag trott hjälpt mig faktiskt stjälper mig istället. Och om jag går in i min ångest och låter den ta överhanden kommer jag automatiskt att ha väldigt svårt att välja en ny positiv väg. Det som händer istället är att jag kommer att välja samma väg som jag har haft som rutin under en längre period. En rutin som är negativ för mig, och som gör att mina konsekvenser förmodligen kommer bli ännu mer ohanterliga.

Det jag måste lära mig själv är att ångest inte är något farligt om jag inte låter mig styras av den. Jag behöver helt enkelt tänka i nya banor och göra något för mig som jag kanske inte har kunnat innan, och det handlar kanske om att jag måste be om hjälp för att ta mig ur mina negativa konsekvenser och försöka se varför det har blivit som det har och hur jag kan ändra på det.

Men att be om hjälp kan vara mycket svårt att göra. Många i samhället som har problem med alkohol, droger, ångest med mera har förmodligen många gånger tänkt tanken att jag klarar själv att ta mig ur mina problem.
Det finns ett positivt sätt att se på det sätter att hantera sig själv. Jag är ju då i alla fall medveten om att jag behöver göra en förändring. Och som jag skrev i början så börjar all förändring med medvetenhet.

Sedan att jag kanske inte klarar av att sluta dricka på egen hand är ju det negativa i detta läget då jag förmodligen har en sjukdom som heter beroende. Och sjukdomar det vet vi att vi inte kan klara på egen hand. Om det inte handlar om en liten förkylning. Men till och med förkylningar behöver vi ofta hjälp med, och vi tar den hjälpen oftast utan problem. Så varför kan vi då inte be om hjälp om vi vet att vi lider av en sjukdom som heter beroende? Beroendesjukdomen kallas inte för inte för förnekelsens sjukdom.

Det finns ingen annan än vi själva som är ansvariga för det val som vi gör i livet. Och att ta ansvar inför mening i vårt liv. Drogpersonligheten vägrar ta ansvar, ett vuxet ansvar. Därför gör sig ofta beroendepersoner sig själv till ett offer och kan skylla sitt drickande/drogande på någon annan för att inte behöva ta ansvar över sitt handlande själv. Enligt mig så skapat ansvarslöshet meningslöshet vilket gör livet till meningslöst när man inte tar hand om sin beroendesjukdom på rätt sätt.

Alltså blir livet meningsfullt om du tar ansvar över det och dig själv, dina handlingar och tankar och sätter nåbara mål i livet. Att ha drömmar är inte det fel heller, vi kan även kalla dem önskedrömmar. Om jag inte tar ansvar för mig själv kan man likna det vid konstgjord andning under en tid.Man orkar inte med konstgjord andning allt för länge så efter err tag måste man välja vilken väg man ska gå. Det man inte tänker på när man är mitt uppe i sitt dysfunktionella leverne är att konsekvenserna kommer att komma. Det enda som kan rädda dig från konsekvenserna är att ta ansvar för dig själv.