torsdag 30 mars 2017

Mina nya skor

Jag går i mina egna skor. Jag lånar ingen annans. Jag vill inte det. Skulle jag låna någon annans skulle jag göra det för att se hur det är att gå i någon annans skor. Men jag känner att jag vill hålla mig till mina egna skor just nu.Jag vill inte för tillfället veta hur det är att gå i någon annans skor. Jag behöver mina egna skor.

Jag känner mig idag ganska förbannad. Förbannad på ett bra sätt, vilket handlar om att jag vet vad jag är förbannad på. Att veta vad jag är förbannad på är ett framsteg för mig om man kollar längre bak i tiden när jag inte förstod mig på mig själv alls. Idag förstår jag mig på mig själv mer än vad jag någonsin har gjort, men har fortfarande mycket kvar att utforska om mig själv. Jag har innan inte heller förstått att jag inte förstår mig på mig själv, det låter kanske konstigt men så har det varit. Vilket har lett till att jag ibland har gått omkring i ett vakuum. Jag förstår detta idag, och jag förstår då också vikten av att förstå mig själv eftersom det handlar om att sätta mål för mig själv efter det jag själv vill. Och att vara mig själv. Och förstår man inte sig på sig själv så förstår man inte heller vad det är för mål man behöver och då förstår man inte heller sig på sig själv.

Men just nu förstår jag mig inte på hur några individer i min omgivning tänker. Detta går personligen ut över mig, vilket även gör mig ledsen. Det som gör mig leden är bland annat ryggradslösheten hos några individer och att jag inte förstår mig på deras handlingar gentemot mig. Jag känner mig även orättvist behandlad Det är detta jag är förbannad på eftersom jag känner att jag har kommit i kläm mitt i detta. Det blir ett moment 22 för mig. Jag förstår att det kan kännas rörigt att läsa detta jag skriver eftersom jag egentligen inte berättar rätt ut om vad och vem det handlar om. Det gör jag inte eftersom jag inte vill gå samma väg som de har gjort när deras handlande har satt mig i kläm. Sedan är det även rörigt för mig.

Dock förstår jag även att det handlar om hur jag har hanterat mig själv och vissa saker innan, jag förstår att deras handlande hänger ihop med detta. Dock rättfärdigar det inte deras beteende. Istället hade jag velat ha en ärlig och rak kommunikation, men tydligen får jag leta i helvetesgapet efter den kommunikationen denna gång.

Jag har dock en plan som jag håller på att utveckla, Vilket kanske utmynnar i att jag köper ett par nya skor till mig själv. Då lämnar jag mina gamla där de hör hemma.


onsdag 29 mars 2017

Understimulerad vs kreativitet!

För någon dag sedan kom jag på vad jag behöver lägga till i mitt liv för att kunna se framåt. Jag har kommit på med hjälp av min fru att jag faktiskt är understimulerad. Vilket för mig betyder att jag inte är nöjd med en del av det liv jag lever. Just nu går det mesta runt i ett ekorrhjul vilket säkert många småbarnsföräldrar känner igen sig i,  kanske även andra. Även på jobbet känner jag att jag bara går runt och runt, 

Jag har även förstått att jag är en person som behöver stimulera min fantasi och min kreativitet. Jag är egentligen en mycket kreativ människa som behöver utveckla min kreativitet. Jag har kommit underfund med att jag behöver det, annars kommer jag att känna mig mer instängd i mig själv än vad jag redan gör. Jag tycker mycket om vissa delar av mitt jobb, men mitt jobb får mig även att känna mig instängd och då utvecklar jag inte mig själv heller. Därför har jag idag köpt mig en Chromebook (Laptop) och letar efter en bra författar/skrivkurs som jag ska kasta mig in i med välbehag. 

Jag tänker så här, jag har funderat bakåt i tiden och kommit fram till att jag alltid har varit bra på att skriva, jag har alltid varit intresserad av bra berättelser och av att läsa böcker. Jag har dessutom en gång i tiden gått en filmmanuskurs och skrivit en del filmmanus. Sedan var även min far författare och kunde han så kan även jag. Detta är såklart ingen garanti för att jag är bra på samma sak, men jag ska i alla fall ge författandet en ärlig chans. Och jag tror att jag kan göra något bra av det. För något behöver jag göra åt min stimulans sm ligger på minus just nu. 

Nu gäller det bara att hitta den "rätta" distanskursen.... sökandet börjar nu! 



lördag 25 mars 2017

Om inte flaskan är någon lösning...

Om inte flaskan är någon lösning på mina problem, varför känns den så varm, om inte flickan borta i hörnet är någon lösning, varför känns hon så varm? Om det inte är någon lösning att känna, varför känner jag då? Varför känner jag mig så trött, varför känner jag mig sönder, varför känner jag mig så utanför? Varför känns det som att jag är blind för mina egna problem? Jag är så trött på att känna, så trött eftersom det har förstört mitt liv.

Dessa tankegångar möter jag ganska ofta i mitt jobb. Jag kan till viss del relatera det till mitt eget liv. Jag tycker om att jag själv är en tänkande människa som kan vara djup och få tag i mina tankar och känslor på ett djupt plan. Men ibland blir det bara förmycket även för mig. Ibland vill jag också bara stänga av, men jag vet att det inte är bra under en längre period. Kanske någon timme. Att byta plats på tillvaron rent fysiskt kan även det vara bra för att tillexempel ladda batterierna. Men jag har märkt att jag älskar att vara nere och rota i det djupa i mig själv, att sedan få ut det genom att bland annat skriva här är så otroligt viktigt för mig. Att det är en stor anledning till att jag faktiskt kan vara mer harmonisk och trygg i andra delar av mitt liv det förstår jag nu, äntligen måste jag säga. Jag har en inre röst som på något sätt måste få komma till uttryck. Och det är inte alltid att det är så bra att prata med andra runt omkring mig som står mig nära, dels på grund av att det ibland kanske kan vara svårt att förstå sig på mig men även för att det inte är meningen att mina närmaste ska vara mina terapeuter. Detta behöver inte innebära att jag inte delar med mig, för det måste jag göra annars så kan man likväl isolera sig även fysiskt. Att isolera sig psykiskt från det man vill ha nära sig i livet slutar alltid med katastrof och ett oerhört ytligt liv där man inte ens själv vågar släppa in sig själv nära sig själv.

Tankar och funderingar om ordet gud och vad som döljer sig där bakom kan sippra igenom mitt huvud ibland. Om det finns en gud, varför låter han många av oss människor lida så mycket. Är det kanske för att han vill att vi ska lära oss själva att ta hand om oss och genom det även utveckla världen till en bättre plats att leva på. Jag tror även att världen närmast oss själva blir bättre om vi själva styr den. Dock kan vi behöva en första och andre styrman till hjälp att finna vägen genom dimman. Dimman lättar när vi själva hittar en lösning vi tror på. Det finns ingen annan som kan komma fram till rätt lösning för mig, eller dig. Det är bara du och jag som kan känna att det är rätt för oss. Ibland krävs det dock en hel del övning för att kunna känna efter vad man själv vill och då kanske man lutar sig mot någon eller något för mycket och går in på fel spår, eller så är det så förbaskat rätt att just då kanske lyssna på någon annan än mig själv. Jag tycker att det känns säkrare att i osäkert läge ta hjälp av någon annan än att bara försöka själv att komma på om saker och ting är rätt eller fel. Men man ska inte hänga upp sig på det så att det blir den enklaste vägen. Jag har ett ansvar mot mig själv och mina närmaste att faktiskt välja själv vad jag känner, tycker och vill i mitt liv. Annars kan man kännas som en börda för någon annan genom att aldrig ta egna beslut.

Ja detta var lite Lördags tankar. Jag länkar till en som jag tycker, underbar låt, med en underbar djup och mörk text som jag tycker om väldigt mycket. Med ett band som jag tycker om väldigt mycket. När jag lyssnar på Marillion så brukar min fru fråga "Vad är det nu" och det är sant att jag ibland lyssnar på dem när jag är nere. Men om du har läst ända hit ner kära fru, så stämmer inte det särskilt ofta längre. Jag älskar bara att lyssna på dem. Jag bifogar även texten nedanför videon.
Det finns något magiskt över att sätta text till sina känslor...




When I Meet God

And if the bottle's no solution
Why does it feel so warm
And if that girl is no solution
Why did she feel so warm
And if to feel is no solution
Why do I feel
Why do I feel so tired
Why do I feel so broken
Why do I feel so outside
Why do I seem so blind
I'm so sick of feeling
It's ruined my life

If living rough is no solution
Why does it ease my mind
If looking back is no solution
Why are we all
Nothing but children
Children inside

Why do the Gods
Sit back and watch
So many lost
What kind of mother
Leaves a child in the traffic
Turning tricks in the dark
What kind of God?

I crawled around inside myself
It was a long way down
It was a mine and it was mine
And in the darkness
I saw a perfect mirror
Floating in space

When I meet God
I'm going to ask her
What makes her cry
What makes her laugh
Is she just stars and indigo gas
Does she know why
Love has no end
But it's dark-angel friend
Tearing women and men
Slowly apart

Stain
Don't do that
Scream
Don't do that
Fail
Never do that
Never do that
I want to go out
Don't do that
I want an adventure
Just stay..
I want
Just stay in
I want to make love

And if the bottle's no solution
Why does it feel so warm
And if looking back is no solution
Why are we all just children inside
And if to feel is no solution
Why does the whole damn world feel so broken
So outside and out-of-sorts

A perfect mirror
Floating in space
Waves and numbers
But oh, such beautiful numbers
And oh, such waves..

fredag 24 mars 2017

15

Femton dagar. Femton år. Femton fingrar inga tår. Lika långt till månen är, gubben finns som sitter där. Se till mig som liten är. Vart jag mig i soffan vänder ser jag bara mina händer. Lyckan kommer,  lyckan går. Femton dagar. Femton år.


onsdag 22 mars 2017

Min egen värld.

Instängd i min egen värld snurrar jag runt utan att veta vart jag är på väg. Jag klänger mig fast vid något som jag inte vet vad det är. Det enda jag vet är att jag är instängd i något som gör mig både ofokuserad, trött och frustrerad. När ska jag börja tro på mig själv fullt ut? När ska jag börja fatta att jag behöver ta mig själv och livet på ett annat sätt. Timmarna bara rasar iväg under dagen vilket gör att tiden går otroligt fort och jag står still. Tiden räcker nästan bara till åt att känslomässigt ta mig framåt och försöka bygga upp positiva försvarsmekanismer mot livet. För livet bygger inte försvaret åt mig på rätt sätt utan min inverkan. Jag behöver verkligen vara med i livets beslut om mig. Jag vill ta över taktpinnen, jag vill inte låna ut den längre, inte om jag inte känner att jag kan lite på den som håller i den. När jag sitter här och skriver så strömmar orden ur mig och det känns både bra och befriande. Jag vill verkligen använda orden för att uttrycka mig, jag vill inte använda min kropp eller mina negativa masker. Jag vill använda mig av mina egna ord, ord som jag kan stå upp för, ord som jag kan känna kärlek till. Kärlek som kan hjälpa mig att tycka om mig själv mer än vad jag gör. Jag kämpar varje dag med mig själv. Ibland kämpar jag lite för mycket vilket innebär att jag stannar upp i mig själv, mitt inre behöver komma till ro. Jag behöver inte sitta och titta på en serie eller film när jag inte har något annat för mig, jag behöver inte lyssna på musik hela tiden. Jag behöver ibland bara sitta och titta och bara vara i livet. Jag behöver inte förstärka varje ögonblick, varje tanke, varje händelse. Jag behöver ibland bara vara en del av en situation, en del av en händelse. Den behöver inte kretsa runt mig, jag är trött på när saker kretsar runt mig. Speciellt när det handlar om hur jag mår, eller inte mår.... Jag är trött, trött, trött. Jag behöver ro, ro , ro långt ut med min eka. ut till en del av sjön där jag bara kan ligga och guppa på vågorna. Där ingen behöver mig mer än jag, där vill jag kunna ligga. Kanske inte så länge, men tillräckligt länge för att kunna samla på mig energi, styrka och mod för att ta ansvaret igen, ansvaret jag själv har valt att ta. Men ibland behöver man bara vara, bara se solen, bara höra vinden och fåglarna, bara guppa för sig själv. Jag kan gärna även ha sällskap i min eka, men bara om vi inte behöver fundera, tänka ut vad vi ska göra. Allt det ska vara klart för att både jag och mitt sällskap ska kunna njuta av att bara vara, just där, just då, just oss.
 
Att vara otydlig är en försvarsmekanism hos mig har jag förstått, jag har lärt mig att otydlighet gör att ingen kommer nära mig på "fel" sätt. Det har jag lärt mig nu i vuxen ålder. I min otydlighet så kan jag hålla människor på avstånd. Något som jag egentligen tycker är en bra försvarsmekanism i vissa lägen om man är medveten om den. Men jag har aldrig själv upplevt mig otydlig utan tvärt om upplevt mig väldigt tydlig i mig själv och min kommunikation . Men jag har under det senaste året i min egen terapi lärt mig att jag är otydlig i mig själv ibland. Och det är inte bara hon som har uttryckt den känslan. Om några individer upplever mig otydlig så behöver jag nog ta och se och känna efter om jag är det.
Otydligheten  kommer nog ifrån att jag inte har haft några direkta mål i livet, andra har i min omedvetenhet (och även deras) bestämt väg för mig. Jag har upptäckt att jag inte har levt efter mina egna värderingar under en stor del av mitt liv då jag har varit för feg att lita på mig själv. Jag har inte haft vare sig kraften eller självkänslan som hjälp att kunna se hur jag har utplånat mig själv genom att inte förstått att jag måste sätta realistiska mål i livet. Mål som jag kanske kan nå, mål som jag i alla fall kan komma ganska nära.
 
Nu när jag ser tillbaka på hur mitt liv har varit under stora delar, så är det skönt att konstatera att jag är på väg därifrån, där jag har varit känslomässigt under många år, bort ifrån mina gamla beteenden, ifrån mina gamla tankar, ifrån mina gamla mönster. Jag kan tycka bättre om mig själv, jag kan tycka att jag är duktig utan att känna mig konstig. Jag kan se mycket mer av mig själv, den människan som jag kan vara, den människan som för mig framåt och som tar ansvar även för att andra ska kunna följa med i min eka. Jag tror att jag snart får skaffa en större båt, då jag vill ha med mig hela mig och hela min familj, den familjen som ger mig positiv energi, den delen av min familj som förstår sig på mig lite grand i alla fall. Jag behöver inte bli förstådd ända ut i fingerspetsarna hela tiden.
 
Jag vet att jag kan. Det är min värld, och det är mitt ansvar. Kan jag, vill jag, mår jag bra av det. Ja att se mig själv som jag är idag både kan, vill och mår jag bra av. Det innebär dock inte att jag inte måste jobba med mig själv och mina tankar varje dag. Men jag vet att det är jag som väljer och bestämmer över det slutgiltiga beslutet jag kommer att ta inför framtiden, men jag vill ha så många som möjligt med mig i min eka. Och då behöver vi komma överens om vilket väderstreck vi sätter av mot. Och det känns tryggt att det kommer att vara ett gemensamt beslut.
 
 
 

torsdag 16 mars 2017

Boomm!

Huvudet sprängs . Tankarna far runt. Sopnedkastet är fullt. Jag kan inte tränga ner mer. Jag måste kunna stanna. Jg måste lära mig att sortera. Men vet inte hur. Sopnedkastet öppnas, allt sugs ut. Är det försent? Phu... det var nära.

tisdag 14 mars 2017

Självkänsla



Vad är självkänsla?
Självkänsla bygger på att känna sig själv och veta vilken uppfattning du har om dig själv och den du är. Alltså handlar det om självkännedom. Jag skulle dock även vilja kalla självkänsla även för jagkänsla vilket för mig innebär att det jag känner om mig själv är min självkänsla. Känner jag mig dålig på något så har  jag kanske dålig självkänsla/jagkänsla just i denna situationen. Jag kan också känna mig bra på något och då kan jag även kanske säga att jag har bra självkänsla/jagkänsla i den situationen. Dålig självkänsla kan kopplas till dåligt självförtroende i visa situationer där jag inte tror på mig själv. Bra självkänsla kan således kopplas till bra självförtroende i visa situationer där jag tror på mig själv.

Dålig självkänsla har dock en förmåga att ta över och dra ner mig till ett självömkande som jag inte mår bra av och som även kan ta över det som jag egentligen är bra på. Dålig självkänsla kan göra så att du bland annat uppfattas som otrygg i dig själv. Bra självkänsla har då motsatt effekt vilket innebär att om du har bra självkänsla i någon situation så både känner du och uppfattas förmodligen starkare och stabilare i dig själv och kan även kännas trygg i dig själv. Dock tror jag att bra självkänsla är något som man måste jobba med för att upprätthålla på en balanserad nivå. Dålig självkänsla kan kännas som en starkare känsla eftersom negativa känslor oftast har en förmåga att lägga sig över alla andra känslor som en sordin.

Masker och försvar
Vi använder oss av masker i livet i olika situationer. Detta gör vi för att vi behöver anpassa oss till de olika situationerna. Men om användandet av dessa masker går över till att bli en besatthet så blir maskerna ett försvar för att hantera dessa olika situationer och då är det väldigt lätt att glömma bort sig själv och vad man själv egentligen vill och står för. Det kan även vara så att jag inte har några tankar om vad jag vill i livet och har levt genom att vara någon annan som jag egentligen inte är, alltså genom att skapa ett sätt att vara som jag egentligen till viss eller hel del inte vill vara, men är ändå genom att vara mina försvar och mina masker. Detta sätt att hantera sig själv kan även vara något man gör omedvetet eftersom man har gjort på samma sätt under en längre tid. Jag tänkte nu gå igenom några av dessa masker och försvar som kan bli en besatthet för oss på ett negativt sätt.

Hjälparen
Hjälparen har väldigt svårt att sätta gränser. Säger inte till om han eller hon tycker att någon kommer för nära eller går över gränsen på något sätt. Det kan även vara så att jag inte vet eller känner av när någon kommer för nära eller går över min gräns. Man hjälper alltså andra på bekostnad av sig själv.
Som hjälpare kan man känna sig utnyttjad för att ingen frågar mig om jag behöver hjälp, jag kanske till och med drar mig för att be om hjälp. Jag kan känna mig missförstådd och börja tycka synd om mig själv istället för att sätta en gräns och kanske be om hjälp när jag behöver det istället för att tro att jag kan och ska klara av allting själv. När jag självömkar kan detta leda till att jag blir bitter vilket är en oerhört jobbig känsla, och svår att plocka upp sig själv ifrån. Och bitterhet kan i längden även leda till att man blir deprimerad.

Offret
En person som offrar sig för andra i nästan varje situation som uppstår suddar ut sig själv mer eller mindre. Har mycket svårt att be om hjälp och ska klara alla situationer själv. Detta är ett steg till från hjälparen. Hjälparen kanske kan se att den behöver hjälp själv men offret kanske har lite svårare att se detta. Dock finns det nog en hel del självömkan hos ett offer också, men det kan vara så att man inte förstår sig på vad man själv egentligen behöver när man är i en offerroll. Istället tar man på sig offerkofta efter offerkofta och offrar sig för andra istället för att ta hand om sig själv. Om det är någon därute som har sett en person med en offerkofta ha genuint roligt så är det i alla fall väldigt sällan det händer. En offerkofta är en mycket tung kofta att bära och blir det bara fler och fler så blir det tyngre och tyngre. Någon som ser sig själv som ett offer kan upplevas vara mycket svår och tung att ha i sin närhet.

Peoplepleaser
Peoplepleaser eller människo - behagare som vi kan översätta det till på svenska har väldigt svårt att gå in i konflikter eftersom man förmodligen aldrig vill göra någon arg, ledsen eller sårad. Om man någon gång skulle gå in i en konflikt så skulle man förmodligen ganska lätt känna sig kränkt av den andre. Men behålla känslan av kränkthet för sig själv eftersom man inte vill såra någon annan eller göra någon arg, vilket man kanske tror att man skulle om delade med sig av att man har blivit sårad av samma person. Detta kan leda till att man börjar ljuga för att man inte vill säga hela sanningen. Ljugande kan till slut bli en vana då man inte vågar gå in i konflikter utan ändrar på sanningen så att den andra personen ska kunna känna sig sedd, nöjd och kanske glad. Medans den som har förvanskat verkligheten kanske känner sig tvärtemot, ensam, oförstådd och deppig för att man själv inte blir förstådd.

Perfektionisten
Här har vi en människa som förmodligen aldrig blir riktigt nöjd. Man bygger sin självkänsla på att det man gör ska vara och är perfekt. Detta ledder till att man hela tiden har en tendens att jämföra sig med andra. Inte nog med att man ska vara bäst, man ska förmodligen även ha bäst saker. Att skapa ett "perfekt" yttre tror perfektionisten leder till att andra runtomkring tror att allt är bra även på insidan. Men förmodligen är det tvärtom om man hela tiden strävar efter att vara perfekt utåt så är det nog för att hålla tankar och känslor och annat som kan förstöra masken utåt. Förmodligen har man även väldigt svårt att hantera misstag eftersom en perfektionist förmodligen har som mål att aldrig göra misstag. Men som vi alla vet så gör vi alla misstag, det är bara hur vi hanterar dem som hjälper eller stjälper oss.  En perfektionist kan även gå omkring med en känsla av oro inom sig för att man aldrig är nöjd eller för att man inte ska verka vara utan problem och vara perfekt. Denna oro kan man även försöka dölja för sig själv genom att till exempel dricka alkohol eller ta droger, men det är kanske inget man visar någon annan bara för att man kan vara rädd för att andra kanske då kan skåda igenom det försvar som man har byggt upp runt sig själv. Försvar som man har byggt upp för att man har trott att man kan hålla det jobbiga borta då och verka fläckfri utåt.

Egoisten 
Vi har alla vår egen bild av en egoist, men för det mesta så tycker man att en egoist bara eller till stor del tänker på sig själv. En egoist kan ha väldigt svårt att stanna i relationer. Detta beror på att man i relationer behöver tänka på fler än sig själv, vilket egoister inte gör.  En egoist försöker alltid att sätta sig själv i centrum och ska alltid hänga med på/i saker som är inne och coola just för tillfället. Man söker hela tiden kickar och lever med risker för att förmodligen vara eller bli något i de kretsar som betyder mest just för tillfället. Man är oerhört manipulativ för att man ska och vill få precis som man själv vill. Man kanske inte berättar hela sanningen för de som man vill imponera på för om man skulle berätta hela sanningen så kanske man inte skulle vara så cool längre. Det kan även finnas en rädsla för att man inte ska vara någon i andras ögon, att man helt enkelt inte räcker till för att passa in i det coola gänget som man så gärna vill vara med i och imponera för.
En egoist kan ha många olika aktiviteter eller projekt på gång, projekt som man kanske inte avslutar fullt ut innan man sätter igång med ett annat som man tror kanske drar mer uppmärksamhet till sig.

Arbetsnarkomanen 
 En människa som lägger ner mer tid och tankar på jobb mer än vad hen lägger ner på sin familj, sin fritid eller något annat kan man kalla en arbetsnarkoman. Allt annat kommer i andra hand helt enkelt. En människa som inte har balans i sitt liv. Vågen väger jämt över på den sidan där arbetet finns. En arbetsnarkoman försöker bygga upp sin självkänsla på aktiviteter/jobb, vilket kan leda till att "man blir sitt jobb" då man inte kan hålla isär jobb och fritid. En människa som till slut inte kan skilja på arbete och fritid får svårt att koppla av och känner sig rastlös nästan jämt och kan till och med känna skuld över att ta det lugnt. Kanske du känner igen dig själv i att bli stressad när du till exempel sitter i soffan och tittar på tv eller läser en god bok. Eller kanske inte kan sitta still mer än 5 - 10 minuter innan rastlösheten kommer smygande igen. Att ha en arbetsnarkomans mask som försvar är ganska vanligt tror jag.Det som händer är att man förmodligen trycker undan känslor och tankar som man egentligen inte kan hantera, inte har lärt sig att hantera mer än på kanske två dysfunktionella sätt. Det ena är att jobba.Det andra kan vara att till exempel ta till droger eller dricka sprit. En arbetsnarkoman kan bära på en stor känsla av otillräcklighet tillsammans med stress. Otillräcklighet kan komma av att man känner att trots att man jobbar mellan 9 - 21 så räcker man inte till på jobbet, man ska dessutom räcka till i sin familj om man har en. Det kan vara en hel del tryck utifrån och man vill gärna räcka till men klarar förmodligen inte av det arbetsmässigt och känslomässigt. Vilket i sin tur kan leda till att man bygger upp ett dysfunktionellt sätt att leva och ta hand om sig själv på.


Stärka självkänslan.
Om man inte stärker sin självkänsla kan det gå utför ganska snabbt. Man kan trassla in sig i dessa försvar så mycket att det leder till att man går helt upp i dem och "blir sina försvar" . Man kan efter ett tag känna sig ganska tom inombords då man genom att inte vara sig själv och inte ta hand om sig själv på ett positivt sätt utplånar sig själv. Det kan vara så att man inte lyssnar på sig själv eller andra för att man känner ett starkt motstånd till att förändra sig själv och titta inåt i sig själv för att  det känns skrämmande att lära känna sig själv. Många gånger behöver man tyvärr komma ganska långt ner i sitt dåliga mående som låg självkänsla kan skapa för att förstå att man behöver hjälp med att ta sig upp ur svackan. Livet kan tappa mål och mening eftersom man under en lång tid förmodligen har jobbat bort från sina egna mål utan att tänka på det eller känna av det. Man kan till slut hamna i en depression som man inte klarar av att ta sig ur själv. Professionell hjälp som till exempel en terapeut av något slag kan vara lösningen för att börja jobba sig tillbaka till den man egentligen är och vill vara.

Hur kan du stärka din självkänsla?
För att kunna stärka din självkänsla måste du försöka att se dig själv utifrån eller få en stark insikt i dig själv om hur du hanterar dig själv. Du måste börja se dina egna självutplånande beteenden helt enkelt. Du måste tänka efter vilka gränser du har och vilka behov du har i livet. Du kan ju till exempel ha ett behov av att vara nära din familj som du under en längre tid upplever har kommit längre ifrån dig av orsaker som du själv inte har kunnat se eller veta något om. Du måste försöka acceptera dig som du är. Låg självkänsla kommer oftast ifrån tankar, känslor och funderingar som har uppstått i olika situationer som du har varit med om och som du då också har skapat ett känslomässigt förhållande till. Ett känslomässigt förhållande som du förmodligen inte kan hantera utan istället  måste försvara dig mot genom att gå in i konstiga och självutplånade beteenden som du tror är bra för dig. 
Det är oftast inte lätt att acceptera hela sig själv eller alla sidor hos dig själv. Men genom att förstå att du har ett behov av att ändra på dig för att må bättre och att faktiskt skrida till handling och börja ändra ditt beteendemönster så kommer du förmodligen till slut att också kunna acceptera mycket av det du inte har kunnat förlika dig med innan. Det gäller att du även lever ärligt mot dig själv och dina närmaste. Men kom ihåg att det är svårt att vara ärlig mot de runtomkring dig om du inte är ärlig mot dig själv.
Försök att se dig själv och ditt sätt att hantera dig själv utifrån och sedan försöka ändra på det som du själv tycker att du bör ändra på. Men kom ihåg att säger människor som står dig nära att du har svans så är det nog dags att titta efter och göra något åt det om du inte vill ha kvar svansen. Jag tror de flesta håller med mig om att det är lättare att se andras brister än sina egna. Men glöm inte att det är ditt eget ansvar att ta hand om dig själv och det känslor som du går omkring med.
 

tisdag 7 mars 2017

Otillräcklighet och balans.

Ibland känner jag mig verkligen otillräcklig. Inte bara för andra utan även för mig själv. otillräcklig för att jag vill göra så mycket med mitt liv. Jag har en stor dröm, en dröm om att skriva och nå ut till människor med det jag skriver. En dröm om att skriva och uttrycka mig själv, så att andra kan ha nytta av det och inte bara jag.
Jag vill ut och föreläsa och upplysa människor som behöver höra just det där extra, just det där som de har behövt höra länge. Jag vill ge något till andra, jag vill vara något för många. Jag vill inte stanna upp i mig själv. Det har jag skrivit om mycket. Jag tror att det är en drivkraft för mig själv. Det kan även vara en bromskloss. Jag behöver hitta en balans.

Jag vill vara stabil och finnas där för min familj, vara en del av ett försörjande team som tar sig fram tillsammans och som inte ger upp för att det kommer hinder på vägen, jag vill vara en människa som kommunicerar om vad jag vill, känner och tycker är viktigt. Jag vill inte vara den svåra människan att förstå sig på som jag vet att jag har varit ibland. Men jag är stöpt i en form genom en försvarsmekanism som jag tror har skyddat mig genom att inte släppa in folk nära mig och sedan har jag även varit rädd att vara ensam vilket har gjort att jag har släppt in folk alldeles för nära mig själv. Detta har jag blivit sårad av då en del av de människor jag har stött på har utnyttjat min öppenhet för att på ett egoistiskt nästan narcissistiskt sätt ta sig fram på min bekostnad.

Men detta är längre bort från mig idag än vad det kanske har varit innan. Det kan också vara så att jag är mer uppmärksam mot mig själv och vad jag känner och vet om mig själv idag, saker som jag inte visste om innan eller inte ville veta om mig själv. Det är för mig ett ständigt arbete att lära känna mig själv dag för dag. Det kan kännas lite konstigt att benämna det som ett arbete då jag har svårt för att koppla ihop ordet med det jag behöver göra. Jag behöver istället ta ett större ansvar för mig själv och faktiskt titta på hur jag påverkar människor runtomkring mig i olika situationer, privat och på jobbet, på fritiden med vad jag nu företar mig att göra på min fritid. Detta är viktigt, men det viktigaste är egentligen hur jag själv känner och hur jag handlar i mina egna känslor. Hur bemöter jag folk när jag är arg, irriterad och förbannad? Hur bemöter jag folk när jag känner mig lugn, stabil och empatisk Vad får mig att bli lugn, stabil och empatisk? Vad får mig att bli arg, irriterad och förbannad?

Jag vet att stress är en väldigt negativ faktor för mig, inte lika mycket idag som det var för några år sedan men tillräckligt för att jag har ett behov av att känna efter när jag är stressad och att även veta hur jag ska agera och tänka när jag upplever stress. Jag har haft tillräckligt med stress situationer som jag inte har velat ha för att veta att jag behöver tänka på detta. Stress kan även leda till irritation och att jag kan bli förbannad tillslut.

Otillräcklighet ger mig stress, därför har jag ett större behov av att planera min tid och verkligen välja vad jag ska göra för att ta mig framåt mot vad jag vill i livet som gör att jag kan känna mig mer stabil i mig själv.
Släpp taget, släpp greppet, släpp, släpp, släpp. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Balans!



Just för stunden

Saker och ting ändras med
tankar under tiden du tänker. Du låter det gå för lång tid innan solen blänker i det stilla vattendrag där tankarna reflekteras. Reflekteras för att det behövs.  Av reflektionen kommer det nya vägar att välja väg. Vägen du väljer kan vara för evigt eller bara för en stund. Det är i stunden du väljer.  Stunden just ni kan vara den viktigaste för dig på mycket länge.  Stunden kan frysa till is genom att du tar för lång tid på dig och välja. Just här och nu är vi tillsammans. Just här och nu kan enkelt bli till igår om du inte passar dig. Stunden just nu är full med kärlek till stunden igår eller morgonen imorgon när du har möjlighet att göra den till det du behöver.  Ta vara på chansen.  Den kanske aldrig kommer igen.


lördag 4 mars 2017

Lördagstankar 4 Mars 2017.

Ensam går jag fram, tillsammans i mina tankar. Tillsammans med mig själv, tillsammans med mina tankar. Min vandring har bara börjat, min vandring har inget slut, inte förren jag är nöjd. Jag kommer alltid att vara på väg, men jag kommer aldrig att vara ensam. Ensam är bara den som inte kan vara med sig själv. Jag kan vara med mig själv,ibland , vara mig själv,ibland , se mig själv för den jag är, ibland . Ibland är mina masker borta. Men inte helt borta, jag anpassar mig istället. Jag känner att jag lever för att jag har med mig det jag har i min ryggsäck, jag känner att jag lever för jag kan se framåt och acceptera min ryggsäck. Familjen är mitt allt, familjen är min fallskärm. Vi är varandras fallskärm, jag både vet och känner att vi tillsammans kan gå framåt med varandra. Det är därför vi har skapat en familj, därför vi har skapat en egen värld som vi till stora delar bestämmer över. Jag vill aldrig sluta att lära mig, jag vill aldrig stanna upp, jag vill aldrig sluta utvecklas. Jag vill utveckla mig själv, jag vill utveckla min familj tillsammans med min familj. Jag vill inte utveckla mig själv för att någon eller något annat ska dra fördel av det, något som inte jag kan bestämma över, "rädd" för att jag ska glömmas bort. Jag vill utveckla mig själv och bli ihågkommen för detta. Detta är viktigt för mig har jag förstått, att lämna ett avtryck som betyder att jag inte behöver undra vad andra tycker. Det är viktigt för mig att andra ska se och förstå att jag har lyckats med mitt liv. Detta är viktigt för mig då det har känts som om många som kommit i min väg inte har velat att jag ska lyckas fullt ut. Mobbarna och många andra har fått mig att strida för mig själv.  Jag vet att jag kommer att lyckas och att jag förmodligen redan har gjort det, men såren sitter djupt och jag känner ett behov av att lyckas. I alla fall för min egen skull, för alla belackare kan faktiskt dra något gammalt över sig. Jag har nu förstått att det funnits en rädsla hos dem precis som hos mig att det inte ska lyckas utan att det skulle vara jag istället som misslyckas i deras ställe . Vi har haft en gemensam fiende . Denna fiende har dock ibland svårt att övertyga mig själv för att jag duger och är på rätt spår. Men egentligen vet jag att jag den ensamhet jag har känt inte är verklig, inte nu längre. Där ensamheten en gång fans, finns idag en stolthet, mycket kärlek och en tro på mig själv, plus min familj. Muren är större och starkare än på mycket länge. Tacksam!