Tankar om hur jag har hamnat där jag är idag flyter genom huvudet och även på hur kontaktnät knyts samman på ett sätt som inte jag styr, känns det som. Men kanske jag är mer bidragande än vad jag vet. Långsamt kommar man längst. Uthållighet, tålamod och rutiner.
Min inre röst måste få komma till tals. Därför kommer jag att skriva det jag behöver få ur mig här på bloggen. Det kommer att handla om livet, mitt liv. Men kanske du kan känna igen dig själv i mig?
tisdag 27 november 2018
Sömnlösa timmars jobbiga tankar
Sömnlösa timmars jobbiga tankar. Otacksamma elaka människor runt omkring förstår inte sig själv, ser inte sig själv för att de inte har förmågan att ta in sig själv. De tror att det har förmågan att förändras men kommer att stanna kvar i sig själv och sitt eget fängelse för att de är för skrämmande att titta på sig själv. Och att försvaren är så starka och alltid tar över när det är skarpt läge. De är svaga människor som hela tiden gömmer sig bakom en fejkad verklighet som har blivit verklighet på grund av oförmåga att se sig själv utifrån och en rädsla för att inte räcka till, inte vara tillräckligt bra i andras ögon. Det är lätt att det blir moment 22.