Känslor som täcker för varandra

Känslor är ibland ganska svåra att känna igen eller förstå sig på. Känslor har en förmåga att lägga sig på varandra och därmed även kanske täcka över en bra känsla med en dålig känsla. Rädslor kan till exempel lägga sig överst och täcker då kanske över en känsla som "förbjuden" glädje. Rädsla kan även ha uttryck som är ganska lik en känsla av sorg eftersom det även kan komma tårar när man är rädd. 

Ilska har en förmåga att lägga sig allra överst av alla känslor när den dyker upp. Män har en större förmåga att låta ilskan ta över deras känsloliv än vad kvinnor har. Detta gäller främst deprimerade män. Deprimerade män har en förmåga att ofta känna ilska och har lättare att uttrycka ilska än vad deprimerade kvinnor har. Detta tror jag beror på att män är skapta mer aggressiva än vad kvinnor är. Ända sedan tidernas begynnelse så har männen varit mer drivande i jakten på mat och varit det naturliga valet när en familj ska skyddas från något som är farligt. Och i dessa sammanhang så är det bra om man har närmare till ett aggressivt beteende och det tycks vara så att män har det. 

Det är inte särskilt konstigt att ilska kan lägga sig ovanpå alla andra känslor och trycka bort dem eftersom det är en mycket stor och kraftig känsla. EN del är rädda för sin egen ilska. En del känner att om jag visar ilska mot det som jag älskar eller behöver i min närhet så kan de bli bortskrämda om jag visar hur arg jag egentligen är. Därför håller en del borta sin ilska med hjälp av någon typ av försvarsmekanism som säkert i vissa lägen är helt okej att använda sig av. Men om man har gjort sättet att hålla ifrån sig vissa känslor till en rutin så märker man tillslut inte när man använder sig av sin försvarsmekanism eller inte. Och när det har gått så långt så har det som en gång var en positiv försvarsmekanism blivit en negativ sådan. 

Den som är medveten om sina försvarsmekanismer har lättare i ett tillstånd av ilska att ta hand om sin känsla och även förklara varför man reagerar som man gör. Man kommer även närmare sig själv och har enklare att få omsorg av andra i en utsatt situation. Andra som inte är medvetna om sina försvarsmekanismer är oftast längre kvar i ilskan därför att man inte kanske vet vad det är för känsla man känner eller att man inte har förmågan att ta sig ur den på rätt sätt. 

Om man vet vad det är för känsla som man känner så kan man lära känna sig själv ännu mer om man skulle veta eller komma på att just den känslan jag känner blockerar en annan på grund av att jag kanske inte tycker om att känna den känslan som den blockerar. 

Det bästa är att försöka tänka efter hur man egentligen hanterar sig själv känslomässigt. Göra en daglig känslomässig inventering. Det behöver inte vara så att man i början känner till vad det är för känslor man känner. Men om man ger sig in i sig själv för att man vill lära känna sig själv känslomässigt och försöker förstå vad det är för känsla man har och varför man har den så kommer man tillslut att lära sig mer om sig själv än vad man tidigare hade trott att man hade kunnat. Det kan krävas en hel del mod att gå in i sig själv känslomässigt på det här sättet. Speciellt om man inte är van vid att göra det. Men jag är övertygad om att man kommer att vinna känslomässigt på det med tiden och kanske tycka bättre om sig själv för att man både vågar och märker att man kan mer än man hade trott om sig själv.