Månen och jag har ett förhållande, månen gör mig lugn för att det känns som om den vakar över mig. Månen är mörkare än vad den ser ut att vara därför attraherar den mig. Vi ser bara en del av den när vi tittar på den, därför intresserar den mig. Den finns alltid där, därför vill jag veta mer om den.
Är jag själv lik månen? På avstånd ser man ingen skillnad på sidorna jag visar upp, men kommer du närmare kan du nog se en betydande skillnad både på mig och månen. Är jag ytlig när jag bara väljer att visa olika sidor av mig själv i olika situationer? Är jag ytlig, eller är jag anpassningsbar? Är det ytligt att vara anpassningsbar? Är det bra att vara anpassningsbar? Är det bra att vara ytlig? Jag tror inte att jag kan vara anpassningsbar i alla situationer, inte direkt. Jag kan dock lära mig att anpassa mig. Ge mig lite tid och tålamod så kommer jag att vara redo men först kommer jag att titta upp mot månen och fundera igenom mina val. Kommer vi överens om att det känns okej, då kör vi. Månen lyser upp min väg i livet. Men det är jag som väljer.
Hej Johannes.
SvaraRaderaJag har också ett nära förhållande till månen och den hjälper mig på olika sätt. Månen är en filur som inte visar sitt hela jag utan den visar oss alltid samma sida och endast ett fåtal har sett dennes baksida och den är mörk, men framsidan är ärlig och den talar alltid sanning till mig.
För mig är Månen en trygghet och någon jag kan fråga till råds, den är också den spegel eller en kommunikations källa som jag kan använda för att kommunicerar med andra människor, levande eller döda. Om jag ska åka bort ett tag säger jag till min dotter; ”när du ser på månen kan du tala till mig för då ser vi varandra i dess spegel vart vi än befinner oss”. För mig är det en trygghet att veta att jag kan se på månen och inte behöva känna mig ensam.
J.B