Ja då var den här helgen snart slut och jobb väntas imorgon. Jag har idag inte känt mig lika känslomässigt hjälplös som jag ibland kan göra under söndagen när jag vet att det vankas jobb på måndagen. Ibland har jag väldigt mycket ångest på söndagen och jag blir ingen rolig person att vara runt då, det vet jag. Jag försöker verkligen jobba med mig själv hela tiden och hålla de destruktiva tankarna borta eller i alla fall på avstånd. Jag vet att det mycket handlar om att jag måste ta ansvar för mig själv på ett annat sätt när jag jobbar, inte för att jag inte tar ansvar för mitt mående när jag är hemma, men det blir lite annorlunda ansvar har jag själv märkt.
Jag har lovat mig själv att lämna det tunga måendet utanför dörren på jobbet och inte ta med det in. Ibland är det svårt, speciellt på måndagar har jag märkt att detta är svårt. Och ju längre in i veckan jag kommer ju lättare brukar det bli.
Jag kan tänka mig att min något lägre nivå på söndagsångesten beror på att jag har tränat både lördag och söndag under helgen. Även om det idag bara blev ca 40 minuter på gymmet så hjälpte det mig. Det märkte både jag och min fru.
Jag är så otroligt tacksam över att ha en så förstående och underbar fru som jag har, utan henne så hade jag definitivt inte varit där jag är idag. Jag får hoppas på att det berömda ordspråket "Bakom varje framgångsrik man finns det en ännu mer framgångsrik kvinna" även kommer att stämma in på mig när jag om ca 30 - 40 år kanske summerar min karriär och kan luta mig tillbaka i en härlig skön engelsk fåtölj eller kanske en solstol på en veranda mot havet samtidigt som jag och min fru (som ligger bredvid mig) ser våra barnbarn leka på stranden nedanför tillsammans med våra underbara döttrar.
Jag märker att jag mår bra av att måla upp en sådan "fantasi" som den här ovanför. Det kanske beror på att det är ett mycket uppnåbart mål i livet. Ett annat mål i livet som jag också har är att någon gång skriva en bok. Om vad den ska handla om vet jag ännu inte, men detta hade varit en underbar sak att få göra någon gång i livet. Även detta mål tror jag faktiskt är helt nåbart.
Jag märker även att när jag sätter upp mål i livet för mig själv så blir livet lite enklare att leva. Men jag måste då även planera och försöka uppfylla mina mål och kanske även utveckla dem så att jag och mina mål inte bara står stilla. Det som jag även märker är att det är oerhört viktigt för oss som föräldrar att satsa lite extra på våra barn och att verkligen följa med i utvecklingen och kämpa för att jag och min familj kan komma så nära våra mål som möjligt. Med detta säger jag även att något av det viktigaste för oss som familj är att ha gemensamma mål och att även stödja varandra i våra egna enskilda mål i livet. Och att även kommunicera på ett bra sätt, vilket innebär att både ha empati, självhävdelse och respekt i vår kommunikation mot varandra, och att verkligen finnas där för varandra i med och motgång.
Jag säger som Winston Churchill en gång gjorde "Ge aldrig, aldrig, aldrig upp".
PS:det utlovade blogginlägget om kommunikation kommer att publiceras när det är klart....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar