En fantastisk plats.

Vi letar alla efter en fantastisk plats i livet. En fantastisk plats där våra tankar och funderingar mår bra och där jag kan få rätt hjälp att hjälpa mig själv tänka positivt. Var finns denna fantastiska plats, där jag bara kan vara ett med mina tankar och där jag lär mig att ta hand om mina tankar i en positiv riktning?
Först tror jag attt jag måste vilja vara på en positiv plats i livet med mig själv. Har man som jag haft en hel del mörka ställen i livet som har präglat mig så är det lätt att man lär sig tycka om att vara på dessa mörka ställen. Tankemässigt är jag van vid detta och då gör jag mig själv hemmastad enklare och enklare ju längre tid jag låter mig själv vara i dessa mörka ställen,tankemässigt. Jag har lärt mig att älta saker till leda och nu försöker jag att vänja av mig med detta då jag känner att jag verkligen inte mår bra av det. Jag måste hitta andra sätt att jobba med mig själv tankemässigt. Självklart måste man tänka igenom saker som man är med om och detta behöver jag göra dagligen. Jag försöker helt enkelt att känslomässigt inventera mig själv och försöka förstå mig på vad jag känner för att kunna dels gå vidare i mig själv, men även lära känna mig själv som mig själv. Och detta är något av det viktigaste jag kan göra för mig själv under hela mitt liv. Detta känner jag eftersom jag behöver ta ansvar för mig själv och mina handlingar. Detta kan tyckas vara det mest naturliga i världen, men om man som jag är uppvuxen i en dysfunktionell familj så har jag tyvärr inte lärt mig att ta ett större ansvar för mig själv utan låtit någon annan ta det ansvaret och i samma andetag även bestämt över mig känslomässigt. Jag har även en förmåga att tycka riktigt synd om mig själv, i vissa situationer så gör jag det helt omedvetet, men det har även blivit ett sätt för mig att skydda mig själv från att bland annat ta ett större ansvar för mig själv.
Jag håller på att slå mig loss från den person som inte har tagit ansvar och som inte har haft några direkta mål med livet. Jag höll på att sudda ut mig själv men känner nu att jag är på väg tillbaka igen. Jag håller på att hitta min fantastiska plats där jag själv kan acceptera mig som jag är med alla fel och brister som jag har, men även med de egenskaperna som gör att jag är älskad av andra. Men för att det ska bli på riktigt så måste jag älska och tycka om mig själv först. Och det kan jag bara göra på min fantastiska plats. Sökandet börjar nu.