Om inte flaskan är någon lösning...

Om inte flaskan är någon lösning på mina problem, varför känns den så varm, om inte flickan borta i hörnet är någon lösning, varför känns hon så varm? Om det inte är någon lösning att känna, varför känner jag då? Varför känner jag mig så trött, varför känner jag mig sönder, varför känner jag mig så utanför? Varför känns det som att jag är blind för mina egna problem? Jag är så trött på att känna, så trött eftersom det har förstört mitt liv.

Dessa tankegångar möter jag ganska ofta i mitt jobb. Jag kan till viss del relatera det till mitt eget liv. Jag tycker om att jag själv är en tänkande människa som kan vara djup och få tag i mina tankar och känslor på ett djupt plan. Men ibland blir det bara förmycket även för mig. Ibland vill jag också bara stänga av, men jag vet att det inte är bra under en längre period. Kanske någon timme. Att byta plats på tillvaron rent fysiskt kan även det vara bra för att tillexempel ladda batterierna. Men jag har märkt att jag älskar att vara nere och rota i det djupa i mig själv, att sedan få ut det genom att bland annat skriva här är så otroligt viktigt för mig. Att det är en stor anledning till att jag faktiskt kan vara mer harmonisk och trygg i andra delar av mitt liv det förstår jag nu, äntligen måste jag säga. Jag har en inre röst som på något sätt måste få komma till uttryck. Och det är inte alltid att det är så bra att prata med andra runt omkring mig som står mig nära, dels på grund av att det ibland kanske kan vara svårt att förstå sig på mig men även för att det inte är meningen att mina närmaste ska vara mina terapeuter. Detta behöver inte innebära att jag inte delar med mig, för det måste jag göra annars så kan man likväl isolera sig även fysiskt. Att isolera sig psykiskt från det man vill ha nära sig i livet slutar alltid med katastrof och ett oerhört ytligt liv där man inte ens själv vågar släppa in sig själv nära sig själv.

Tankar och funderingar om ordet gud och vad som döljer sig där bakom kan sippra igenom mitt huvud ibland. Om det finns en gud, varför låter han många av oss människor lida så mycket. Är det kanske för att han vill att vi ska lära oss själva att ta hand om oss och genom det även utveckla världen till en bättre plats att leva på. Jag tror även att världen närmast oss själva blir bättre om vi själva styr den. Dock kan vi behöva en första och andre styrman till hjälp att finna vägen genom dimman. Dimman lättar när vi själva hittar en lösning vi tror på. Det finns ingen annan som kan komma fram till rätt lösning för mig, eller dig. Det är bara du och jag som kan känna att det är rätt för oss. Ibland krävs det dock en hel del övning för att kunna känna efter vad man själv vill och då kanske man lutar sig mot någon eller något för mycket och går in på fel spår, eller så är det så förbaskat rätt att just då kanske lyssna på någon annan än mig själv. Jag tycker att det känns säkrare att i osäkert läge ta hjälp av någon annan än att bara försöka själv att komma på om saker och ting är rätt eller fel. Men man ska inte hänga upp sig på det så att det blir den enklaste vägen. Jag har ett ansvar mot mig själv och mina närmaste att faktiskt välja själv vad jag känner, tycker och vill i mitt liv. Annars kan man kännas som en börda för någon annan genom att aldrig ta egna beslut.

Ja detta var lite Lördags tankar. Jag länkar till en som jag tycker, underbar låt, med en underbar djup och mörk text som jag tycker om väldigt mycket. Med ett band som jag tycker om väldigt mycket. När jag lyssnar på Marillion så brukar min fru fråga "Vad är det nu" och det är sant att jag ibland lyssnar på dem när jag är nere. Men om du har läst ända hit ner kära fru, så stämmer inte det särskilt ofta längre. Jag älskar bara att lyssna på dem. Jag bifogar även texten nedanför videon.
Det finns något magiskt över att sätta text till sina känslor...

When I Meet God

And if the bottle's no solution
Why does it feel so warm
And if that girl is no solution
Why did she feel so warm
And if to feel is no solution
Why do I feel
Why do I feel so tired
Why do I feel so broken
Why do I feel so outside
Why do I seem so blind
I'm so sick of feeling
It's ruined my life

If living rough is no solution
Why does it ease my mind
If looking back is no solution
Why are we all
Nothing but children
Children inside

Why do the Gods
Sit back and watch
So many lost
What kind of mother
Leaves a child in the traffic
Turning tricks in the dark
What kind of God?

I crawled around inside myself
It was a long way down
It was a mine and it was mine
And in the darkness
I saw a perfect mirror
Floating in space

When I meet God
I'm going to ask her
What makes her cry
What makes her laugh
Is she just stars and indigo gas
Does she know why
Love has no end
But it's dark-angel friend
Tearing women and men
Slowly apart

Stain
Don't do that
Scream
Don't do that
Fail
Never do that
Never do that
I want to go out
Don't do that
I want an adventure
Just stay..
I want
Just stay in
I want to make love

And if the bottle's no solution
Why does it feel so warm
And if looking back is no solution
Why are we all just children inside
And if to feel is no solution
Why does the whole damn world feel so broken
So outside and out-of-sorts

A perfect mirror
Floating in space
Waves and numbers
But oh, such beautiful numbers
And oh, such waves..